Matilda Söderlund / Klättring

NOCCO CLOSE UP MED
MATILDA SÖDERLUND

En av Sveriges mest framgångsrika klättrare och NOCCOs nya ambassadör Matilda Söderlund är tjejen som klarar det som tycks vara omöjligt. Hennes häpnadsväckande resa mot toppen började på ett barnkalas i klätterhallen, vilket sedan har tagit henne hela vägen upp till världseliten. I en NOCCO Close Up berättar Matilda bland annat om hur hontränat bort sin rädsla för att falla och hur hon tacklar alla utmaningar som klättringen medför.

 

Hur det kom sig att du började med klättring?
– Jag började klättra när jag var 11 år, på den tiden var klättring en väldigt liten sport, det är fortfarande ingen stor sport i Sverige, men då var det väldigt ovanligt. Jag halkade in i den världen av en ren slump. Det var en i min klass som brukade klättra på helgerna som hade klättring på sitt barnkalas. Efter kalaset tyckte hennes familj att jag skulle hänga med helgen därpå också, efter det började jag klättra en gång i veckan.

Innan jag började klättra höll jag på med friidrott, vilket jag började med när jag var sex år. Jag var väldigt tävlingsinriktad som liten och i friidrotten tränade man för att tävla. Jag kom senare på att man faktiskt kunde tävla även i klättring, och när jag hade klättrat ungefär en månad anmälde pappa oss till en tävling. Det var Sverigecupen för juniorer, och jag tävlade i den yngsta knatteklassen. Det var först då det slog mig att det var en riktig sport, innan trodde jag att det var en aktivitet likt bowling som man provade på helgen. När jag insåg det slutade jag med alla andra sporter och körde endast klättring. Jag anammade samma approach som med friidrotten – jag började träna för att tävla. Jag var på Junior-SM två månader senare och kom tvåa, då visste jag helt säkert att jag skulle köra på klättringen.

”Klättring handlar mycket om problemlösning och använda kroppen som verktyg för att ta sig till toppen”

 

Vad var det med klättringen som gjorde att du fastnade?
– Det som jag verkligen fastnade för är den konstanta utmaningen, både fysiskt och mentalt. Fysiskt sett är det ju otroligt jobbigt och tungt för kroppen. Klättring handlar även mycket om problemlösning och använda kroppen som verktyg för att ta sig till toppen. Jag har utvecklats väldigt mycket person tack vare klättringen. Det finns saker som känns läskiga till en början, exempelvis när man klättrar utomhus och är 35 meter upp i luften och sen bara falla, vi är liksom inte skapta för det. Det är coolt att lyckas övervinna något sådant, då växer man väldigt mycket.

Vad är det bästa du varit med om i din karriär hittills?
– När jag var 12 år skrev jag en lista med mål, som exempelvis att jag ville vinna Junior-SM, Junior-NM, senior-SM osv. Ett av de högsta målen jag skrev upp var att jag ville klättra i VM-finalen, ingen svensk har tidigare gjort det – 2012 uppnådde jag det när jag kom sexa i VM i Frankrike. Klättring är väldigt stort i Frankrike, så VM hölls i en arena motsvarande Globen. En fransk tv-kanal motsvarande SVT var även där och filmade.

Hela processen som ledde fram till VM 2012 var dock tuff. Jag hade varit skadad och kände mig i jättedålig form, så jag åkte dit utan att egentligen vilja. Sista träningspasset innan VM gick också jättedåligt och i kvalet hade jag samma känsla – det fungerade bara inte. Sen hände något mellan kvalet och semifinalen. Jag tror att det mentala påverkar väldigt mycket och jag lyckades ställa om mentalt. I semifinalen klickade helt plötsligt allt, så jag lyckades ta mig vidare till finalen. Det var så coolt att klättra i finalen och jag var jättenöjd med min klättring och hade inte kunnat göra något bättre. Det specifika ögonblicket kommer jag komma ihåg för all framtid.

All tävling handlar till viss del om att prestera på beställning, och det är så coolt att faktiskt kunna göra det. Den pressen tycker jag är väldigt spännande och utvecklande, och allt slit blir så värt när man får till en hundraprocentig fullträff.

 

”Ett av de högsta målen var att jag ville klättra i VM-finalen, ingen svensk har tidigare gjort det – 2012 uppnådde jag det när kom jag sexa på VM i Frankrike”

– I min sport har man endast ett försök. Det betyder att ett litet misstag, som att halka med ena foten, kan vara helt avgörande. När jag var i final i mitt första Junior-VM halkade jag 4 meter upp, och då är allt borta. Det känns såklart tungt, det är något man investerat i och tränat för under väldigt lång tid. Jag tycker dock inte att man ska se det som ett misslyckande, utan snarare som en ständig lärandeprocess – då blir ”misslyckanden” ganska avdramatiserade. Det uppstår mycket känslor när det väl händer, och då tror jag att man måste tillåta sig själv att känna. Sen måste man gå vidare, och då kan man kolla vad man hade kunnat göra bättre. Då utvecklas man både som atlet och person.

Hur gör du för att tackla det mentala? Har du några strategier?
– När det kommer till rädslor är jag en person som alltid frågar mig varför jag är rädd, sen försöker jag bryta ner det i små delar. Förr var jag rädd för att falla, då frågade jag mig själv varför jag var rädd. Jag vet att all utrustning håller, jag är inknuten i repet korrekt och den som säkrar är superduktig. Är jag rädd för att slå i väggen när jag faller? Nej, för jag kommer endast falla i luften. Jag kom fram till att det inte var själva fallet jag var rädd för, utan snarare känslan av att inte ha kontroll i luften. Så jag tränade på att falla, Jag kunde då ha träningspass där jag började med att endast träna på att just falla från väggen.

Hur ser en vanlig träningsvecka ut för dig?
– Jag tränar sex dagar i veckan, fem klätterpass och två fyspass. Det är ganska mycket fokus på styrketräning, både i termer av rena fyspass men också klätterspecifik fysträning. Det är allt från fingerträning, pullups och överkroppsträning till olika intervaller på väggen, uthållighet och olika boulderingproblem. Allt beror på om det är fokus på styrkeuppbyggnad eller som i mitt fall – styrkeuthållighet. Jag vill kunna göra många svåra rörelser i följd, utan att behöva ligga på mitt absoluta max utan istället ligga precis på tröskeln och pusha. Det är mycket fokus på bål- och överkroppsstyrka, det är de viktigaste muskelgrupperna i klättring. Sen får man inte glömma andra viktiga muskler, man behöver exempelvis kunna skjuta ifrån med benen. Man vill försöka använda andra delar av kroppen så mycket som möjligt, men bålen och överkroppen är väldigt viktiga.

”Under våren var mitt stora mål att  klättra leden Golden i USA som är svårighetsgrad 8c och bli den första kvinnan att klara den – det lyckades jag göra!”

Hur ser det kommande året ut med tävlingar och satsningar?
– Jag fokuserar på klättring utomhus nu. På sommaren är det oftast väldigt varmt på många ställen, så våren och hösten är de stora hållpunkterna för året. Under våren var mitt stora mål att klättra leden ”Golden” i USA som har svårighetsgrad 8c och därmed bli den första kvinnan att klara den – det lyckades jag göra! Svårighetsskalan i klättring börjar på 3 och sen är det 3a, b, c, 4a, b, c osv. Däremellan finns det även plustecken. Det svåraste någon har klättrat är 9c. Jag har tidigare klättrat 8c+ som svårast, nu är mitt övergripande mål att klättra svårighetsgrad 9a. Jag ska eventuellt hitta en sådan led i höst, börja köra på den och även åka tillbaka nästa år.

Sen kommer jag tävla i SM och NM, men det är inte mitt största fokus. Mitt största fokus är att träna för att klättra så svårt som möjligt utomhus.

Har du något tips för någon som skulle vilja börja med klättring?
– Då skulle jag säga att det är viktigt att träna på ett sätt som passar ens ålder. Om man är ung bör man försöka klättra så mycket som möjligt, vänja kroppen vid att klättra. Satsa på att få så många meter i kroppen som möjligt, för det tjänar man på när man blir äldre. Är man lite äldre så är det bra att få in grundfysiken och styrkan samtidigt som man klättrar mycket. Sen såklart att ha kul, det är det absolut viktigaste!

Följ Matildas häftiga äventyr på Instagram

Ta del av Matildas träningtips

Pull-ups (i 3 olika nivåer)
Gör 3-4 set med 8 pull-ups i varje set. Tänk på att engagera lats och alla muskler kring skulderbladen. Ett tips är att tänka att det första som händer i rörelsen uppåt är att skulderbladen aktiveras och rör sig nedåt. 

A) Negativa pull-ups:  Hoppa upp eller få hjälp av en kompis att komma upp så att du har stången vid axel/brösthöjd. Sänk ned kroppen så långsamt du kan utan att tappa kopplingen med musklerna kring skulderbladen 

 

B) Vanliga pull-ups

 

C) Ojämna pull-ups: Ha ena handen på stången och andra på ett gummiband (eller liknande) i axelhöjd

 

 

Dead hangs (fingerträning)
Gör 4 set där du hänger 10 sek och vilar 2 min mellan seten. Häng i en så pass liten list att det känns jobbigt men att du skulle ha marginal att hänga 1-2 sek längre än 10 sek. Häng i halv-crimp position, dvs fingrarna i 90 graders vinkel. Avbryt direkt om du känner någon smärta i fingrarna!

 

 

Diagonal-drag
Gör 3 set med 8 drag på varje sida. Denna övning engagerar de diagonala muskelkedjorna och framförallt bål- och dragmuskler, som alla är väldigt viktiga när man klättrar. Håll i stången med en hand och stå med motsatt ben på marken – ju längre bort desto jobbigare. Dra dig upp mot stången samtidigt som resten av kroppen följer med. Se till att det är rygg och lats som jobbar mest (inte bröst) och att höften följer med i hela rörelsen.